Åldermannen har ordet

Martin Eriksson

Pax et Bonum

Medeltidsgillet har lämnat tonåren! Gillet bildades den 11 september 1986. Den 14 oktober i år firade vi tjugoårsjubiléet med höstgille på medeltidskrogen Clematis. Ett stort antal gillesmedlemmar hade mött upp för att äta och lyssna och umgås i höstmörkret.

Gillesmusiken, som skapade den rätta stämninen, bestod oss Petter Åkeson och Lars Kruthoff.

Vid ett jubiléum blir det tillfälle till tillbakablickar. Elisabeth Rönnholm och Åke Svensson hade läst igenom alla tjugo årgångar av medlemsbladet Enhörningen och berättade ett urval av vad som skrivits genom åren. Den medlem som själv vill fördjupa sig och inte har varit med från början kan finna Enhörningen både på Almedalsbiblioteket och på Fornsalens bibliotek, för båda institutionerna står med på vår sändlista.

Undertecknad hade läst gamla protokoll och verksamhetsberättelser och redogjorde för hur de speglade verksamheten. Ett sammandrag finns i detta nummer.

Höstgillet hölls alltså den 14 oktober. I den gamla nordiska tideräkningen var det denna dag som vinterhalvåret började. Vi befann oss alltså i skarven mellan den minnesvärda, aktiva sommaren och den annalkande, stillsamma vintern - stillsam åtminstone vad beträffar medeltida aktiviteter. Alltså en mycket lämplig dag att framföra ett tack till alla gillesmedlemmar för insatserna i tornérspelskassor och vid stadens portar.

Sedan begynnelsen har Medeltidsgillet varit helgonlöst. Det brukar lösa sig vid höstfesten, då dagens helgon blir utnämnt till tillfälligt gilleshelgon. Så skedde också denna kväll och eftersom den 14 oktober i ett antal helgonkalendrar - och i den svenska almananackan före 1901 - har namnet Calixtus, fick han göra tjänst som tillf'älligt gilleshelgon.

Callixtus I har nummer XVI i påvelängden, där aposteln Petrus är första namn. Callixtus var påve 217 - 222, alltså före den tid kristendomen blev erkänd och påbjuden i romarriket. Det berättas om hans liv att han ett tag var föreståndare för det stora katakombkomplex i Rom som senare blivit uppkallat efter honom - San Callisto - längs Via Appia och nära en av de sju vallfartskyrorna, San Sebastiano.

Så småningom blir Callistus vald till påve och "bekämpade kättare med stor mildhet vilket mycket förtörnade den helige Hippolytus som rent av lät göra sig till motpåve" (Alf Henriksson: Alla årets dagar).

Callixtus är känd för att ha främjat det kyrkliga måleriet, kanske är det därför hans porträtt ska finnas i Sixtinska kapellet, målat av 1400-talskonstnären carmeliten Fra Diamante.

I Trastevere, på andra sidan Tibern, blev Calixtus martyr. Det finns olika uppgifter om hur det gick till, antingen blev han ihjälslagen eller så blev han utkastad genom ett fönster i ett höghus. Han ska i alla fall ha lychats "av en folkhop, som antagligen hade retat sig på kristendomens utbredning just i det folkrika distiket" (Duffy: Syndare och helgon). En uppgift finns, att det skedde på den plats där kyrkan S:ta Maria in Trastevere senare skulle uppföras.

Denne Callixtus är den förste. Det finns två till: Callixtus II i början av 1100-talet som proklamerar det andra korståget och Callixtus III på 1400-talet som grundar den påviska flottan. Nummer IV har det ännu inte blivit. Men det är "etten" som har fäst sitt namn på den 14 oktober.