Åldermannen har ordet

Martin Eriksson

Pax et Bonum!

Den 20 oktober höll Medeltidsgillet höstfest. Eftersom vi i Medeltidsgillet inte har något gilleshelgon brukar vi utnämna dagens helgon till ett tillfälligt sådant. I den äldre romerska helgonlängden fanns namnet Johannes Cantius på den 20 oktober. Han fick alltså bli dagens helgon. Om honom finns en vacker berättelse och en sentens.

Han var teologiprofessor i Krakow och präst. Under en pilgrimsresa till det heliga landet råkade han ut för rövare, som tog ifrån honom allt. Sedan frågade rövarna honom om han ansåg sig vara fullständigt utplundrad. Den frågan besvarade han jakande. När rövarna givit sig av erinrade han sig dock att han i rocken hade några guldmynt insydda, vilka rövarna hade missat. Då skyndade ha sig efter rövarna och erbjöd dem även dessa för att inte tvingas leva vidare med en lögn på sitt samvete.

Rövarna häpnade över denna ärliga uppriktighet, tog inte emot guldet, utan gav tillbaka allt det som de hade berövat honom på.

Detta var den vackra berättelsen. Av Johannes Cantius finns det också en sentens, som han lät skriva på en av väggarna i sitt hus. Den lyder:

Conturbáre cave. Non est placáre suáve.

Diffamáre cave. Nam revocáre gráve.

Akta dig för att bråka ty det är inte angenämt att be om ursäkt.

Akta dig för att tala illa om folk, ty det är tungt att ta tillbaka sina ord.

Dessa självklarheter blir liksom mer högstämda på latin. Det tog rätt lång tid för Johannes Cantius att bli helgonförklarad. Han dog julafton 1473 och först nära trehundra år senare sanctifierades han, år 1767.