Klosterträdgården del 1

Lena Hultberg - ur Enhörningen 1987 årg 1 nr 1

Det här är berättelsen om vår vilda jakt på ogräs och icke behöriga växter i vår planerade Medeltida örtagård. För den intresserade och nyfikna läsaren hittar ni nämnda oas på SKS, Norra Kyrkogatan 1, mittemot församlingshuset.

Hösten 1986, i en tid av mörka, medeltida moln, sade jag en dag till Wiveka Schwartz: "Hördu du du... hur ser egentligen SKS trädgård ut egentligen? Är det snö jag ser skymten av på dina krusbärsbuskar, eller är det mjöldagg?" Wiveka sköt betänksamt upp glasögonen på nästippen, kikade i almanackan och sade förstrött: "Mjöldagg! Absolut utan tvekan, det är mjöldagg. Min gamla mamma sa alltid att man skulle behandla mjöldagg med....." STOPP, STOPP, STOPP ropade jag, medan jag viftade energiskt med armarna för att vinna hennes uppmärksamhet. Nu är förvandlingens tid här! (Om man nu så här i efterskott skall citera Trollkarlen i Medeltidsveckans festspel.)

"Vi behöver en ordentlig uppryckning på det här stället, och det behöver sannerligen trädgården med. Vi anlägger en medeltida klosterträdgård här." Finns det några pengar sade jag, fortfarande småhoppande för att nå igenom ilskna telefonsignaler och allsköns ruljans. Vid ordet PENGAR, liksom lyste hela hennes ansikte upp och plötsligt kunde jag sluta vifta med armar och ben. Med nyfunnen auktoriet sade hon: "Det är klart att det finns pengar! Jag skriver till min förbundsstyrelse och fixar projektpengar, bums!" De som känner Wiveka vet att detta är en av hennes små goda egenheter, det här med att "fixa" pengar. Sedan gick allt mycket fort, vilket också kan klassas som ett särdrag, och snart befann vi oss båda i trädgården ömsom planerande, ömsom gestikulerande.

Vi kom snart överens om att lite trädgårdsarbete på helger och lediga stunder skulle vara en bra lösning för otränade muskler (åtminstone mina) och igengrodda trädgårdar. Alltså stämde vi träff kommande helg.

Söndagen kom med strålande väder och jag bidrog med röjsåg och fundersam pojkvän. Ljudet av en ettrig såg skar snart genom tystnaden, och allsköns bråte röjdes undan snabbt och effektivt.

Tre sekunder innan kyrkklockorna förkunnade högmässa föll den sista krusbärsbusken, men det var på håret att vi hann. När så avgasröken från sågen hade lagt sig, kunde vi beskåda en STOR hög med kvistar, grenar, gamla uttjänta trädgårdsmöbler m.m. och en mycket KAL trädgård. Hösten följde i spadarnas och containernas tecken och innan den första frosten kom, var också de första plantorna på plats. En och annan husgrund respektive gravsten dök förstås upp, men arbetet fortsatte efter besök från RAGU.

När våren kom och snön äntligen försvunnit var det dags att starta en studiecirkel i ämnet. Vi blev ett glatt gäng tjejer som nappade på idén om praktiskt arbete med att anlägga vår medeltida trädgård. En kartskiss med inplacerade växter förelåg enligt ett förslag från vår kära klosterfru Hildegard (Ingeborg Vatheuer), men gruppen enades om att göra allt från grunden. En och annan nästipp skymtade fram över travar med böcker och efter ett par liter kaffe var vi nästan helt på det klara över hur det skulle se ut.

En utflykt till Ylve Gardelins plantskola, Rommunds i Havdhem, gjorde oss än mer upprymda än tidigare. Vi hade funnit en guldgruva på Sudret! Bilen packades full med plantor och med saliga små leenden på våra läppar styrde vi kosan mot stadsgränsen igen. Väl tillbaka tillbringade vi två hektiska kvällar med att plantera allt på lämpliga platser. Vi fann snart att det förmodligen måste omgrupperas lite till hösten, men lät oss inte nedslås för det.

Sommaren kom och med den en stor förväntan över hur mycket som skulle "ta sig". Nu inträdde förvandlingens fas. Växterna tycktes inte följa någon normal tillväxtkurva utan antog snarare en alptopps branta lutning. Man kunde nästan höra hur det växte där man låg på alla fyra och försökte hålla takten med ogräset.

Om det nu var de medeltida lämningarna av hushållsben som bidrog, eller om det var något annat smått och gott som stärkte, må vara osagt. Men vi är idag mäkta imponerade över våra "små plantor" på Norra Kyrkogatan 1.