I ylle och duchess på Medeltidsveckan

Martina Petersson, Fraternis Militia Carnis - ur Enhörningen 2008, årg 22 nr 2

Det finns i Sverige en löst sammansatt rörelse av medeltidsintresserade människor som på olika sätt lever ut sitt intresse för epoken. En del lägger fokus på det materiella, andra på sinnesvärlden. Hur man tänkte, talade och levde. En del intresserar sig för ett specifikt hantverk, andra för stridskonst eller musik. Gemensamt för dem alla är dock att de en gång om året allihop träffas på Visby Medeltidsvecka för att förkovra sig, shoppa, skapa nya kontakter och bara njuta av miljön.

Min första medeltidsvecka var helt klart en reaktion på att jag missat prinsesstadiet som sjuåring. Jag och mina bästa vänner sydde glittriga duchesseklänningar och kreativiteten fick flöda! Vi använde oss utav ett balklänningsmönster samt medeltidsavsnittet i Broby-Johansens bok "Kropp och Kläder." Om det blev något medeltida?! Nej, det kan väl ingen påstå! Men fina var vi och uppskattade blev vi! Alla positiva kommentarer och alla turister som ville fota oss gjorde absolut att intresset för medeltiden ökade.

Sedan dess har jag åkt till medeltidsveckan tillsammans med flera andra grupper, alla med olika fokus, tankar och idéer. Allteftersom jag blev mer engagerad lärde jag mig också mer saker genom studier och diskussioner. I Nordrike fanns en syn på material och mönsterkonstruktion som var helt olik min teaterbakgrund och något motvilligt fick jag skippa såväl dragkedjorna som duchessen och så småningom också syntetbanden.

Föreningen Hantverkslägret fick en att fokusera på slitstyrka och bekvämlighet snarare än utseende och jag gick över från bomull till linne och började också använda huvudbonader.

Varje gång man tagit till sig något nytt var man ivrig att dela med sig av sin nyvunna kunskap till vännerna runtomkring. Tänk tillexempel hur mycket mindre tyg det gick åt när man ritade sitt eget mönster istället för att använda ett kommersiellt!! Och vad mycket snyggare allt blev om man sydde i ylle istället för i färgat linne som ju schangserade redan efter första tvätten! Efter ett tag lärde man sig att det här kanske inte var något alla ville höra, särskilt inte när de precis färdat sin första dräkt och helst ville vara stolta över den ett tag! Såsom äkta besserwisser ända in i själen har jag säkert lyckats såra många människor och det är något jag är väldigt ledsen över. Som ung och entusiastisk är det inte helt lätt att förstå att alla lägger ribban olika och att alla faktiskt inte är intresserade av "hur det verkligen var." Mitt största intresse var textil och kläder, men om man istället fokuserar på musik, mat eller trähantverk hamnar ju det man har på sig i andra hand. Kanske är det inte ens den "riktiga" medeltiden man är ute efter, utan en roligare, bättre tid att dra sig undan till när omvärden känns hård och kall?!

Under många år har jag och mina vänner Ludvig och Karin haft ett marknadsstånd på Kapitelhusgården där vi sålt diverse småsaker med historisk förankring. Ovärderliga för dem som sysslar med återskapande, helt onödiga för alla andra! Då gäller det att vara tydlig med att vi inte kräver av någon att deras kläder skall vara "historiskt korrekta", utan att vi finns till för dem som faktiskt eftersträvar detta alldeles själva!

Personligen ser jag absolut mötena med andra inom hobbyn som det allra mest berikande med medeltidsveckan och vårt marknadsstånd på Kapitelhusgården. Man kommer alltid hem full utav inspiration och med nya spännande bekantskaper!

Jag kom så småningom att röra mig mer och mer mot återskapande och folkbildning och är numera medlem i reenactmentföreningen Fraternis Militia Carnis. Eftersom föreningen hyrs in för att visa ett autentiskt fältläger är det viktigt att medlemmarna gör sitt yttersta när det gäller tidsenlighet. I utbyte får vi reseersättning, mat, boende och möjlighet att resa till spännande ställen i hela Europa. Vi lärde oss fort att föreningen behövde utrustningskrav, men också hur viktigt det var att jobba snarare med inspiration och motivation, än gnäll och tjat. Vi lägger numera stor vikt vid att nybörjare skall få allt stöd de behöver för att införskaffa rätt sorts utrustning och vi har hela tiden en pågående diskussion kring bemötande av andra och hur man skall motivera utan att kritisera.

Ju längre tid man tillbringar inom hobbyn, destå mer flytande blir dessutom gränserna till vad som är historiskt korrekt och inte.För hur var det egentligen på medeltiden, på riktigt?! Till slut har jag lärt mig så mycket, att jag inser hur lite jag faktiskt vet!

Medeltiden är en lång period, det som är rätt för en period på ett ställe, är helt fel någon annanstans!Dessutom är källäget inte det bästa, vi kan oftast bara spekulera i hur man såg ut, tänkte och uppförde sig. De röster som finns kvar ljuder hundrafalt på grund av att de är så få. Hur såg man egentligen på religion? På sex? På klädsel? Som återskapare får man se ganska filosofiskt på det här. Man måste bilda sig en åsikt för att kunna visa fram något, men man får inte vara rädd för att få den åsikten reviderad av nya rön! Man måste naturligtvis också låta andra få ha åsikter i samma fråga. Även om det ibland är svårt försöker jag numera ta det lugnt i debatter och inte bli lika upprörd som jag blev förr. Det hjälper ingen och oftare cementerar det motdebattörens åsikter snarare än att rucka på dem!

Jag har för längesedan slutat begära av andra medeltidsmänniskor att de skall vara lika intresserade som jag. Om man bara vill ta lite semester från verkligheten iförd lustiga kläder, så är det helt okej för mig. Skulle det vara så att man är väldigt historieintersserad men ännu inte kommit längre än till prinsesstadiet med duchesse och voille, då hoppas jag att jag med min närvaro kan inspirera och motivera litegrann.

När jag till sommaren efter två års paus återkommer till medeltidsveckan i Visby hoppas jag bli mött av samma brokiga myller av entusiastiska förstagångsbesökare, färgglada gycklare, mystiska lajvare, pälsklädda bäckedalare, uppklädda gotlänningar och även en och annan reenactmenträv! Drömmen vore naturligtvis att göra en seriös återskapning av en del av Korsbetningen under medeltidsveckan med tillhörande läger och lägerliv. Detta är något som ofta tas upp då man är ute på medeltidsevenemang i Europa då Korsbetningen är ett mycket känt slag och många är verkligen sugna på att komma. Då skulle det förutom den vanliga medeltidsveckan också finnas möjlighet att ta steget närmare 1300-talet för dem som vill, utan att man för den skull missar veckans andra höjdpunkter.