Medeltidsveckans historia I

nedtecknad av Wiveka Schwartz

Skolbarn, studenter journalister och många andra frågar ofta - När, hur och varför startade Medeltidsveckan på Gotland? - och travesterande Runeberg och Fänrik Stål kan jag svara "Jo, därom kan jag ge besked, om herrn så vill, ty jag var med: "Första Medeltidsveckan gick av stapeln 4 - 11 augusti 1984 men redan 1983 genomfördes ett medeltidsprojekt på SKS, Sveriges Kyrkliga Studieförbund, i samarbete med Visby stift. Ett Franciskanskt år firades detta år på Gotland. Det var då 750 år sedan de första Franciskanermunkarna kommit till ön 1233, endast tio år efter det att munkorden hade stadfästs i Assisi i Italien. Detta bevisar att Visby var en metropol att räkna med vid de predikande gråbrödernas spridande av den helige Franciskus budskap om fattigdom och kärlek till både naturen och människorna. Franciskusåret på Gotland firades med föreläsningar, utställningar i kyrkorna och en fredag, lördag, söndag i juli en folkfest med musik, dans och teater på Stora Torget och i Gråbrödernas gamla kyrka Sankta Katarina. Vi hade engagerat Sigtuna Pipare som spelade medeltidsmusik och en ungdomsgrupp från Arboga framförde ett spel om den helige Frans från Assisi. Men dansarna var våra egna. Visby Folkdansgille under ledning av Kalle Berggren dansade på Stora Torget med turister och äkta franciskanermunkar från Linköping. Jag hade sytt en bockstensmansdräkt av grönt uniformstyg med krappröd struthätta åt Kalle. Den dräkten finns faktiskt fortfarande kvar i Medeltidsveckans dräktförråd.

Festen gav mersmak, men hade varit ganska jobbig att genomföra med många praktiska problem, så på hösten då SKS förbundets kultursekreterare ringde mig och föreslog att vi med våra "fantastiska kulisser" skulle göra ännu en fest slog jag ifrån mig. Jag hade varken resurser eller ork. Men Helmy Almbjelke, kultursekreteraren, gav sig inte så lätt. En dag i november ringde hon igen och meddelade att det fanns kulturprojektpengar att söka. Hur mycket? frågade jag. Sök 30 000 kr svarade hon. Det var mycket pengar för lilla SKS och jag sökte i tro att vi skulle få hälften. Men si - vi fick våra 30 000 och nu började det!

På nyåret 1984 den 9 jan kallades så folk från skolan, biblioteket, kyrkan, Fornsalen, Bildningsförbundet och andra kulturinstitutioner till ett stormöte i Församlingshuset. Här berättade jag om SKS stora rikedom, och om hur vi skulle göra ett medeltids-projekt. Vi hade ju hela Visby med mur, hus och ruiner, alla kyrkorna på landet och även profana hus, traditioner och sägner, inte minst om 1361 och Valdemar Atterdag.

Förslaget mottogs välvilligt och redan några dagar senare FREDAGEN DEN 13 JANUARI KLOCKAN 13.00 samlades vi i SKS studierum. Marita Jonsson, då museilektor på Fornsalen, Synnöve Gahrén, bildlärare och museipedagog, Kurt Genrup bildningskonsulent, Michael Neuman entusiast och musiker samt undertecknad. Detta kan man säga är Medeltidsveckans födelsedag och födelsetid, för denna eftermiddag slog vi fast hur veckan skulle se ut, med medeltidsmarknad Valdemarspel, Jungfruresan, picknick vid stranden, men också med konserter och föreläsningar. Vi fastslog också vecka 32, en vecka som vi trots påtryckning om ändring hållit fast vid genom alla år.

Utbildningarnas vår

Karin och Gunnar Svahnström samt Sven-Erik Pernler var redan från början till stor hjälp vid genomförandet av projektet. På deras förslag genomfördes under våren fyra utbildningslördagar med olika teman och föreläsare. Medeltidsmänniskan i staden på Gotlands Fornsal, Medeltidsmänniskan på landet på Folkan i Hemse och Medeltidsmänniskan i kyrka och kloster i Bunge. En lördag hade vi tema dräkter med Margareta Nockert från Riksantikvarieämbetet som föreläsare och alla öns textillärare inbjudna.

Vid varje utbildningsdag serverades medeltidslunch. I vår lilla ledningsgrupp fanns Kurt Genrup som matexpert och då jag frågade vad vi kunde bjuda på för medeltidsmat föreslog han lutfisk med surmjölk. Nåväl, till första utbildningsdagen serverade vi ugnstrull, bröd , ost, korv och äpplen - men på bordet stod också ett fat kall kokt lutfisk med skinn och en skål med surmjölk. Enda klagomålet vi fick av deltagarna efter den utbildningsdagen var, att det inte hade räckt till alla att få smaka den fantastiska medeltida delikatessen - kall lutfisk med filmjölk.

Studiecirklar kring musik, teater och dans startade. Towans gycklargrupp Pax bildades liksom Wisby Vaganter under ledning av Michael Neuman. Första gången Vaganterna uppträdde i medeltidsdräkt var vid utbildningsdagen i Bunge då man gav en konsert i kyrkan. Kalle Berggren ledde dansare och Valdemarspelet repeterades med Towan som regissör. Det var inte så lätt trots uppmaning i tidningarna att få aktörer till spektaklet men vi gjorde allt för att övertala våra vänner och bekanta att ta chansen och leva ut sina skådespelartalanger. Särskilt svårt var det att engagera pojkar till Valdemars armé.

Karin och Gunnar Svahnström blev vårt första borgmästarpar och Kurt Genrup kung Valdemar. Spelets handling var dramatisk. Ett sällskap Visbyborgare höll gille och helt ignorerade allt vad man hört om hotet från Danmark. Man åt och drack. Gycklarna dansade omkring och okvädade det fina folket.

Så hördes trummor och vapenskrammel och Valdemar kom och det blev brandskattning. Det var nu jag blev den rika och snåla köpmansänkan Anna Pleskow vars man dött i pesten 1350. Det var viktigt sa Towan att vi hade ett ego och själva i vår fantasi funderade över hur livet kunde ha varit för henne/honom år 1361. Häri ligger också hela Medeltidsveckans pedagogik - kläd dig i en dräkt, gå ut och känn dig som en 1300- talsperson, och fundera över hur det var . Läs och lär, med andra ord folkbildning.

Modehuset Medeltiden

Siden, sammet, trasa, lump

var rubriken på en annons där vi tiggde tyger, för nu skulle här sys medeltidsdräkter till alla aktörer, och utgifterna måste hållas nere. Bibban Axelsson i SKS styrelse kom med idén att vi skulle starta ett syprojekt för arbetslösa. Kommunen ställde upp med lokal och arbetslösa, och SKS med arbetsledning, och eftersom Bibban kommit med idén och är sömmerska, fick hon ta hand om arbetsledningen. Lokalen var gamla slakteriets laboratoriebyggnad där ett karamellkokeri, som gått i konkurs, varit inhyst. Som där såg ut! Man hade i stort sett bara lyft karamellgrytorna av spisen och gått, och så hade det stått med full värme en hel vinter. Golvet var kladdigt av karamellsmet prickat med råttlort. Många fantastiska insatser har gjorts för Medeltidsveckan genom åren, men, kommunens städerskor som gjorde rent den lokalen skall ha en extra eloge.

Kommunens överskotts-lager försåg "ateljen" med möbler och symaskiner, utrangerade från skolorna och inte alltid i bästa skick, men det fungerade. Bibban fick hjälp av Emy Karlsson att arbetsleda flickorna som väl inte var särskilt syvana och skulle entusiasmeras att skapa dräkter. Redan då jag lyckades övertala Bibban att åta sig projektet meddelade hon, att hon redan köpt en utlandsresa. Vi hade startat arbetet första dagarna i april. Framför oss var påsken och alla vårens helger och sommarsemestrar. Ett sjuttiotal dräkter skulle sys och vara färdiga 4 augusti. Här behövdes hjälp. Jag hade träffat Else Marie Gutarp i en klubb och hört henne berätta om sitt tidigare arbete som utbildningskonsulent på Huskvarna. Som designer och pedagog borde hon vara en lämplig person för oss. Jag tog mod till mig och ringde Else Marie och berättade om medeltidsprojektet och vårt problem. Skulle hon möjligen kunna tänka sig att hjälpa oss några timmar - åtminstone komma och titta på vad vi höll på med? Inte lät Else Marie särskilt förtjust, hon hade mycket att stå i, men titta kunde hon väl. Else Marie kom och såg med förundran våra gamla symaskiner och övrig utrustning.

Det här går aldrig vägen tänkte jag, men till min stora glädje så ställde Else Marie upp och för hennes del blev det många, många timmar medeltidskläder, forskning och boken Hurusom man sig klädde.

Vänliga människor läste vår annons och vi fick en hel del gamla draperier, gardiner och kläder. Särskilt gladdes vi åt Folkpartiets blå sammetsdraperier som räckte både till en dräkt åt Michael och en cape till Borgmästaren. Även den finns kvar i dräktateljén, nu något patinerad efter 16 års användning. Verksamheten på Modehuset Medeltiden var intensiv och idéer och praktiska lösningar blomstrade. Utrustningen till Valdemars armé t.ex. Varje gosse eller dam (vi fick inte ihop tillräcklig med pojkar) levererade en stickad tröja, vars ärmar sprejades med silversprej. Försvarets motorcykelhuva, en gul surcot och egna långkalsonger fullbordade elegansen. En gosse hade leopardmönstrade kalsingar.

Det regnade mycket sommaren 1984. Vi jobbade, repeterade, byggde rekvisita, planerade och sydde. Projektet med de arbetslösa flickorna avslutades sista juni, men vi fick behålla lokalen.

Det regnade och regnade - skulle det regna även den 4 augusti?

Fortsättning följer i nästa nummer.